Det tog någon vecka innan kroppen och knoppen kom i balans igen. Mycket märkligt, men Marcus hade varnat för det också. Rätt bra att ha någon i ringhörnan som åkt tre gånger och var med och coachade i den stora tävlingen i år. Har kört två korta vändor, den första var hemsk och den andra, i morse, var utmärkt. Slog ett av mina rekord, från 50-skylten i korsningen Hobborn/Skuggarvsvägen upp till krönet vid röda nybygget i Skuggarvet tog det 8.30. En putsning med 1 minut, fördelen med svaga personliga rekord är att de är smidiga att slå.
Ska ge mig på Baggbo framöver, då får Felicia övningsköra dit mig och jag kör ett sista pass på supercykeln (För er som undrar: Team Sky Pinarello Dogma, DuraAce Di2, DuraAce C32, Prologo, Deda Zero) med rekordförsök innan cykeln som tog mig Frankrike runt ska säljas. Mitt 
gamla rekord på 6.37 borde ligga illa till. Gör ont att sälja, men så är det bara. Den elektroniska växlingen är nästan löjligt exakt och fast och så låter den lite också, som en nöjd hundvalp ungefär.
Nu väntar ett pass med gräsklipparen, kör en handjagare eftersom kombinationen avgaser och nyklippt gräs alltid utlöser lite pollenallergi. Med tanke på att armarna inte varit så här klena sedan jag Macahan var populärt på TV första gången kan det bli ett hårt pass i solen, eller kan man skjuta på en gräsklippare med benen?