prenumerera på nyhetsbrev



 kontaktinformation

Reporter AB
Kaserngården 4, 791 40 Falun
e-post: info@reporter.se
telefon: 023 - 79 57 00
telefax: 023 - 66 15 319

    skriv ut  |    tipsa

Peter flyger JAS och MC

2005-03-03

PeterTänk dig att du har tagit MC-kort och kör för första gången iväg på din motorcykel. Vinden och hastigheten tar tag i dig mer och mer. Din kropp pressas närmare hojen ju mer du gasar och du tycker att du flyger fram. Du fattar inte riktigt att det är sant. Du passerar en gräns som kittlar och är ofattbar.

För roadracingföraren och stridspiloten Peter Lindén ligger ribban något högre. Hans adrenalinkick och fokusering är nu att med JAS 39 Gripen möta en fiende i strid. Men när hans pojkar kör motocross är han maktlös och rädd och upplever situationen som mycket jobbig.

– Jag slutade tävla i höstas på grund av att jag vill hjälpa mina pojkar. De ska inte i det här skedet behöva ha några sponsorer. Men att stå på sidan och inte ha kontroll är för jävligt.

 

Peter Lindén från Gillstad i Lidköping ser inte mycket ut för världen där han påpälsad går och fryser bland betydligt längre och grövre knuttar utanför Touringbutiken på Nattöppetlördagen.

Men innanför täckjackan och kepsen döljer sig ett hundraprocentigt krutpaket av fokusering och koncentration.

Kapten Lindén är en hastighetens jockey som nästan provat allt som har med fart att göra. Alla tävlingar världen över tillsammans med vapendragaren och mekanikern Hans  ” Lappen ” Hansson har satt sina spår. Skadorna finns där och kroppen värker. Men han ångrar ingenting. Han skulle göra om alltihop igen om han fick chansen. För nu häller han upp en stor whiskey och minns. Han ser på alla sina pokaler, som strålar 50 000 mil av slit och släp och en ständigt sinande plånbok, men framför allt lyser dem av kamratskap, glädje, nyfikenhet, fart och tok och mycket skratt. Det är det som är grejen. Segrarna och de övriga placeringarna har han fått på köpet. Man kan säga att Peter Lindéns alla tävlingar och livet kring banorna var en enda stor seger i skratt och glädje. Och livet som stridspilot - det bara älskar han så in i bomben.

 

Hur började det här med att du blev intresserad av motorer och senare kom in på motorcyklar?

– Pappa byggde go-carts hemma i garaget. När jag och mina kompisar var runt tolv år körde vi trimmade mopeder i skogen. Men när jag var 15 år slutade jag med det. Jag ville inte bli tagen av polisen för olovlig körning och kanske missa chansen att ta MC-kort. Jag höll också på med backhoppning och segelflygning. När jag var 16 år hade jag en Yamaha AS3 125cc. Tidigt hade jag siktet inställt på att jag ville tävla och bli någon inom motorsporten.

 

När började du tävla på allvar?

– År 1978. Jag körde en Moto Guzzi 850 Le Mans. Mellan 1980-82 körde jag en Yamaha Tz 250cc. År 1981 körde jag min första VM-tävling på Anderstorp. År 1982 blev jag totalt tvåa i Superbike Cup. Jag hade en Honda CB 1100 R. Jag blev femma på Le Mans 24 timmars med Vesa Kultalathi. År 1983 blev jag Superbikemästare samt körde Endurance VM och 500 EM med en Suzuki RGB 500. År 1984 körde jag en Honda VF 1000R i Superbike samt en Honda RS 500 i SM, EM och VM. Körde på Isle of Man för första gången. Två silver och ett brons blev det detta år. År 1986 började jag med isracing. Jag körde Endurance VM 500, SM, EM och VM. Superbikemästare med Honda VFR 750. Svensk mästare i 500cc. År 1987 blev jag svensk mästare i 500cc och svensk mästare i sidovagn. År 1989 blev jag Europamästare i 500cc. Körde bland annat för ett holländskt team. År 1990 började jag köra för ett franskt superteam fram till 1999. Jag blev svensk mästare i Super Street 250, trea Le Mans fyra timmars med en Honda RC 30, nia i Laguna Seca VM i USA. År 2000 blev jag världsmästare i Endurance med engelska Phase one. Jag tror inte att det berodde att jag var världens snabbaste förare. Utan att jag tröttade ut allihop. År 2001 gjorde jag mitt sista Endurancelopp. År 2002 och 2003 körde jag Super Sport SM som nedtrappning på en lång och kul tid som racingåkare. Det gjorde jag på en Honda CBR 600 RR.

(Detta är bara en del av Peters fantastiska karriär).

 

Varför utbildade du dig till stridspilot?

Jag ryckte in 1976. Vi var 17 stycken som kom in på krigsflygskolan F5 i Ljungbyhed i Småland. Det var nog farten och koncentrationen som lockade mig. Stridspilot blev jag 1978, då flög man Viggen. År 1998 började jag flyga JAS 39 Gripen. Jag är kapten på F7 i Såtenäs. Att flyga är det roligaste jag vet. Det är roligare än att köra motorcykel. När det har gått en tid på semestern längtar jag tillbaka till jobbet.

 

Du 47 år och kommer så småningom att pensionera dig från flyget. Hur ser du på det?

– Den dagen blir nog tung. Men mitt mål är att flyga tills jag blir 55 år. Klarar jag att jobba så länge så tror jag det är ett rekord i Sverige. Men det är viktigt att man håller formen både psykiskt och fysiskt. Man får inte bli en gammal grinig stofil som går runt och gnäller. Man måste vara alert och nyfiken. Pigg på det som är nytt och att jobba mot nya mål.

 

Ser du några likheter med att vara roadracingförare och stridspilot?

– Det är det här med koncentrationen och den totala fokuseringen på vad man gör. Står man på banan i en tävling och väntar på starten så är man totalt koncentrerad på vad man ska göra. Man skiter fullständigt vem har bredvid sig. I planet är det samma sak. Jag måste stenhårt fokusera mig på skärmen och på vad jag ska göra för att landa perfekt. Då går det inte att börja titta sig omkring. Sedan är det förstås farten och utmaningen. Man utsätts ju för dödsfara. Men jag ser en kick i det.

 

Hur gick det egentligen till när du första gången tog dig ut i Europa?

– Ja det är otroligt när man nu ser tillbaka på att man kuskat runt tiotusentals mil från 1982-1991. Jag kan lugnt säga att Autobahn kan jag utan och innan. Men det började egentligen med ett nyårskalas och ett nyårslöfte. Efter några glas bestämde jag och en kompis att vi skulle slå oss in på Europatouren. På den tiden körde man allt som gick att köra nästan samtidigt. Man bodde i bussen. Men man ville ut också. Sagt och gjort. Med lite pengar på fickan och med halvskapliga maskiner tog vi oss ner till Le Mans banan. På den vägen är det. Jag hoppade till och med på att vara burkslav åt flera utländska förare. Men utan min vän och mekaniker Hans ” Lappen ” Hansson hade det aldrig gått. Han ringde mig då och frågade om han fick bli min mekaniker. Men jag hade ju inga pengar till någon lön. Men ” Lappen ” sa att bara han fick mat så var han nöjd. Bättre och uppfinningsrikare karl får man leta efter. Honom litar jag på till hundra procent.

 

Vad gör du annars nuförtiden?

– Jag är egen företagare. Jag föreläser i kyrkor och i föreningar. Sedan kör jag Saab 9-3. Tre- till tolvtimmars race i Sverige Jag flyger förstås och så drar jag in pengar till ungarnas körningar.

 

Reporter.se

Mats Lindström

 

Profilen Peter Lindén

Yrke: Kapten, stridspilot, egen företagare

Ålder: 47

Bor: I Lidköping, hus på landet i Gillstad

Familj: Sambo, två barn

Äter: Allt

Dricker: Allt

Kör: Saab 9-3 på bana, JAS 39 Gripen.

Kör inte: Som burkslav på Isle of Man.

Ser: Motorsport

Läser: Mycket skönlitteratur

Gillar: Positiva och ärliga människor

Avskyr: Falskhet och droger

Bästa MC-tillbehöret: Bra skyddskläder

Favoritrunda i Sverige: Anderstorp