– Det hade varit enkelt om vi haft ett åkeri som gick lika bra som våra plastmattor. Då hade vi kunnat köpa en lastbil och anställt en chaufför, säger VD Lars Björklund.
Men riktigt så enkelt är det inte när det är fråga om att väva plastmattor…
Fördelar i Estland
Dalaslöjden väver alla plastmattor åt Lina ”Pappelina” Richardsson i fabriken i Djurås, resten av produktionen, volymproduktionen, är förlagd till Estland.
– Det blir inte direkt billigare men vi var tvungna hitta en lösning så att vi kunde öka produktionen snabbt. Här i Djurås kunde vi inte bygga ut då väveriet inte ligger i ett industriområde, berättar marknadschefen Åke Stenberg.
I närområdet hittade man inte någon lokal som passade. Dessutom finns inga väverskor i trakten.
– Vi har tidigare haft kontakt med väverier i Estland och till och med varit inne på att köpa ett väveri där. Nu blev det istället så att vi forslade över vävmaskiner till Estland. Vi äger fortfarande maskinerna och avtal reglerar vem som ska göra vad avseende service och annat. Där finns det dessutom gott om duktiga väverskor. En produktionsökning här hemma skulle heller inte löna sig då kostnaderna skulle äta upp det mesta, säger Åke Stenberg.
Nackdel
– Den enda nackdelen med produktionen i Estland är att de inte tänker riktigt som vi då det gäller effektivitet och kvalitet. Vi får därför lite dubbelarbete med att kontrollera leveranserna. Men det här är problem som kommer att lösas inom kort, säger Lars som växt upp i väveriet och är den enda som kan ställa in och reparera Dalaslöjdens maskiner från 1950-talet. 
– Nu räknar vi med att fördubbla produktionen inom två år. Vi skulle kunna växa mycket mer, men då uppstår ett ännu större problem. Vi skulle behöva köpa vävmaskiner med datastyrning anpassade till vår typ av vävning. Nu finns inga sådana på marknaden och en anpassning till befintliga maskiner är en investering på många miljoner.
Europa dammsugs
Just nu letar Dalaslöjden efter maskiner och reservdelar i hela Europa. Hittills har sökandet varit förgäves. De flesta maskiner som skulle passa är skrotade eller sålda till Asien.
– Vi har haft kontakt med Dalaslöjden vid flera tillfällen och tillsammans med banken medverkat till att de fått en ändamålsenlig lånefinansiering. Dessutom har vi haft kontakt med länsstyrelsen som bidragit med en designcheck som stöd till företagets produktutveckling,
berättar Per Häggberg, finansieringsansvarig vid ALMI.
Per konstaterar vidare att det inte alltid är fördelaktigt att lägga tillverkning utomlands. Det krävs en hel del arbete och undersökningar för att få det att fungera.
– Utomlands har man inte alltid samma kvalitets- och miljötänkande som här hemma. Ibland fungerar inte infrastruktur och teknik som vi är vana. Man kan bli lite utlämnad och det är viktigt att man har en person på plats som man verkligen kan lita på. Man får väga för- och nackdelar mot varandra och många väljer liksom Dalaslöjden att enbart lägga vissa delar av verksamheten utomlands.
Reporter.se
Solveig Gezelius
Bakgrund Dalaslöjden:
Dalaslöjden startade 1948 av Nils Björklund. 1977 tog sönerna Hans, Ove och Lars över företaget och affärerna gick bra i många år. På 1990-talet sjönk efterfrågan både i Sverige och i utlandet. Hans hoppade av, Ove och Lars fortsatte mot alla odds.
År 2000 kom designern Lina Rickardsson med i bilden med företaget Pappelina. Hennes designade plastmattor fick genast stor efterfrågan. 70 procent av den samlade produktionen kommer nu från Pappelina.