Framtidsforskare tog pulsen på Gävleborg
2005-09-15
På vilket sätt finns Gävleborg? Med denna kryptiskt existentiella fråga äntrade framtidsforskaren Ivars Jegers scenen på ALMI-Dagen.
– Vi lägger för mycket krut på att administrera det som redan finns. Vi skulle inte göra någonting förrän vi tänkt ut etthundra nya idéer. Det är det som är framtiden, säger han.
Det var en intresserad åhörarskara som bänkade sig för att lyssna på Ivars Jegers från Kairos Future. Frågeställningen om det finns ett Gävleborg och om det finns gävleborgare kunde ha fått en hembygdspatriot att lämna lokalen. Men alla satt kvar och lyssnade spänt.
Jegers såg ett problem när människor underställs olika system. Han menade att ofta dominerade systemen, på bekostnad av människor. Systemen som byggs upp av en förklaringsmodell tar för liten hänsyn till individuella behov.
– Problemet med förklaringsmodellerna är att dom kommer och går. Det som är intressant är subjektet. Alla människor utgår från sig själva. Det är här man ska hitta arbetsformerna.
För kapitalfixerat
Jegers gjorde en historisk exposé på människor som varit bra på att samla andra människor mot gemensamma mål. Han menade att det var rätt enkelt. Positiva och trygga människor bygger bra miljöer som alla kan växa i. Detta gagnar tillväxten.
– Vi bör lyfta fram humankapitalet. Den viktigaste frågan bör vara hur man bäst utvecklar människorna i en region. Rätt människa på rätt plats och med rätt resurser. Felet är att vi tänker för mycket på kapital. Samma sak är det med strukturer. Om en struktur inte ser till att hålla flödet vid liv är den stendöd.
På frågan om det finns speciella gävleborgare svarade Jegers:
– Nej, det kan man inte direkt säga. Istället representerar vi olika strukturer och organisationer.
Visionslöst
Jegers tog upp frågan hur vi väljer att organisera oss. Han menade att en region är en produkt av politik och problemet är hur man mäter attraktionskraften i ett område. När det gäller politiken menade Jegers att man bråkar om det som redan finns och fokuserar på problemen istället för visionerna.
– Frågan är om organisationerna åstadkommer det som vi uppfattar att den ska göra? Vi är dåliga på hur vi vill ha det. Vad får vi egentligen ut av besluten? Leder dom någonstans? Allt för många gånger rinner saker ut i sanden och vi kommer inte ur startgropen.
Jegers menade också att skolans problem är att eleverna lär sig tänka på en sak eller en företeelse, sällan tänka ut något eller tänka nytt.
Åhörarna fick chansen att komma med egna idéer hur Gävleborgsområdet skulle möta framtiden:
1. Problemet är att Gävleborg är två län och många uppfattar att man ligger i Norrland. Man skulle visa mer att man hörde ihop.
2. Satsa på attraktivt boende nära kusten.
3. Bygg ut infrastrukturen, E4-sträckningen.
Samverkan
Jegers målade upp en framtidsbild, en så kallad omvärldskarta. Enligt den har vi gått från industriell ekonomi till upplevelseekonomi. Jegers visade en framtidsskiss i tre stadier:
1. Industriell logik.
2. Kreativt kaos.
3. Kunskapsindustriell logik.
– Gävleborg och andra län måste bestämma sig hur man vill ha det, vad man ska leva av? Det handlar inte så mycket om en speciell ledargestalt. Det handlar mer om att hitta helheten där människor samverkar.
Reporter.se
Mats Lindström