”Nippe” berättar att det är speciellt att äga en H-D. Hojen är en ”champ” och en av de historiska tungviktarna i motorcykelbranschen. Det vilar en mystik och en kunglig prestige över märket. En H-D är också förknippad med en individuell livsstil.
År 1998 köpte ”Nippe” en Fat Boy – hans nya musik. Han njuter bara av att hör den gå på tomgång.
”Nippe” växte upp i Borlänge. Han jobbar som fältfritidsledare i Borlänge kommun. År 1961 var det motorcross som gällde. Han och kompisarna körde i skogen och bland grustagen. Motorcrossbanan i Tjärna var också en populär plats att köra på.
När ”Nippe” var 16 år köpte han en Silverpil. För att den skulle hålla för lite hårdare tag gjorde han om den. Men trots nya fjädringar och effektbula på ljuddämparen gick den inte fortare, den lät desto mera. Han minns att Silverpilen var en slö rackare.
I mitten av 1960-talet kom en VM-Replika in i hans liv. När han tävlade var han en jäkel i starten, men han fegade ur och slutade bland de sista. Det var händerna som spökade. Sylwén, som har spelat sedan han var liten, var rädd för att skada sina händer. Redan som tolvåring var han med i ett band.
”Nippe” började jobba i skogen. På den tiden körde han flera engelska hojar. Han var rädd att polisen skulle upptäcka honom för hojarna var inte alla gånger lagliga.
Hur blev det med hojåkandet när du spelade som mest?
– Det blev inte så mycket. Spelningarna tog över. Jag flyttade runt i Sverige och var mycket utomlands. Jag hyrde hojar för jag kunde inte helt vara utan det. Men det var svårt att ha en egen hoj. När jag bodde i en storstad var det inte lika kul att köra motorcykel. I Göteborg, där jag bodde i sju år, hade jag en Zuzuki. Tack vare att man spelade på nätterna vaknade man först bortåt tretiden på eftermiddagen. Det blev inte mycket tid att njuta av någon hoj.
Hur kör du med H-D?
– Det är olika men för det mesta är det brukskörning, till jobbet och matbutiken. Jag kör ungefär 1 000 mil per år, mest på sommaren. Det blir kortare eller lite längre resor.
Var har du varit?
– Jag och en kompis var till Alperna i tre veckor. Det var imponerande. Vilka vägar och kurvor! Jag var fascinerad av dom som bodde där. Höll på att få hjärtsnörp av alla stup. Jag lade märke till en kul grej. Hojåkarna i Alperna sliter sina däck på sidorna, medan vi sliter för det mesta rakt på.
Men du gillar också Sverige?
– Ja, definitivt. Dalarna och Mellansverige har jättefina ställen. En dagstur på 80-90 mil är skönt och spännande. Jag har åkt till Svinesundsbron och tillbaka. Clubruns gillar jag också.
Vad tycker du om hojfolket?
– Jag har spelat med stora stjärnor och träffat mycket folk. Mc-folket hjälper varandra och ställer upp. Dom kan man verkligen lita på.
Vilken relation har du till Touringbutiken?
– Den ligger inte långt från där jag bor. När jag var med i Borlängerevyn gjorde jag reklam för butiken. Man köper det man ska ha. Kläderna håller en mycket hög kvalité.
Reporter.se
Mats Lindström
Fakta Nils ”Nippe” Sylwén
Ålder: 60 år.
Bor: I Svedjan, Djurås, Gagnefs kommun.
Familj: Ensamstående med dubbelsäng.
Yrke: Fältfritidsledare.
Kör: H-D Fatboy.
Äter: Allätare, speciellt kötträtter.
Dricker: Whiskey, vin och öl.
Ser: Naturen.
Läser: Indianböcker.
Gillar: Ensamhet.
Ogillar: Jul.
Mål: Pensioneringen.
Bästa mc-tillbehöret: Packväskorna.
Favoritrunda i världen: Amerikas långa stäpper.